Jag bjöd Erika, Jessika och Karin på soppa igår. Sen kladdkaka. Det var trevligt men jag orkade inte plocka bort sen, gick och la mig. Då vaknar man med rester på bordet…


Jag bjöd Erika, Jessika och Karin på soppa igår. Sen kladdkaka. Det var trevligt men jag orkade inte plocka bort sen, gick och la mig. Då vaknar man med rester på bordet…


Här är hon, min mamma. Hon gömmer sig bakom videkissarna, vill inte vara med på bild.

Jag forsätter följetången om kylan, idag när jag klev upp stod det -35,1 på termometern. Tätar ytterdörren med filtar och tröstar mig med semla och blodapelsiner. Nu måste det ju vända, snälla!


Idag visade termometern -33 när jag vaknade, det är frost på insidan av våra fönster och ja, jag är nog lite bitter.

Man måste ju börja någonstans, dessa har inte börjat gro ännu men de ger ändå hopp om andra tider. Nu är det bara att vänta…



Det blev en liten semla, minisemla med sojagrädde.


Fin blomma från fina Inger.

Det pysslas en hel del i butiken, både med smått och stort. Mest smått just nu. Det här är resultatet av det här. Det blir nog klart till veckan och vad som blir nästa projekt vet jag inte än, får grunna på det…



Så här är det nästan varenda morgon, jag öppnar ögonen och då står han där vid sängkanten och gäspar. Han vill att jag ska vakna. Matte, vakna rå!!! Jag måste varna för att bilden är så suddig den bara kan bli eftersom den inte är tagen i vaket tillstånd men jag vill bara visar hur min dag börjar. Min älskade väckarklocka!
